Info kring Corona-viruset

Daniel Levin heter jag och är vd för Pustervik Kultur AB som driver Pustervik på Järntorget i Göteborg.

Uppdatering kring kommande konserter

Sista dagarna har mängder med turnéer och konserter flyttats fram och ställts in. Du har säkert redan sett att vissa artister gått ut med inställda datum. Vi och resten av branschen jobbar febrilt med att hitta lösningar, det är ett gigantiskt pussel som ska läggas om. Vi hoppas kunna presentera nya datum till alla konserter så snart som möjligt. Hoppas du har tålamod med detta.

Vi uppdaterar med information för varje konsert som påverkas så fort vi fått ett beslut. Följ aktuellt event på Facebook och besök vår hemsida. Vi mailar även er biljettköpare när vi har ny info. 

Vid inställda konserter så sker återköpet automatiskt. Dock kan det hända att det tar lite längre tid än vanligt, biljettleverantörerna har också dom bråda tider. Har du köpt biljett hos ombud (Pusterviks Biljetter) behöver du kontakta dom för återköp.  

Daniel Levin heter jag och är vd för Pustervik Kultur AB som driver Pustervik på Järntorget i Göteborg.

Jag skriver detta dels som ett sätt att samla mina egna tankar nu när den första krutröken skingrats och jag ser lite tydligare hur läget för Pustervik ser ut efter att vi träffats av en bredsida av Coronakanonaden (hela vårt program fram till hösten är i stort sett utraderat); dels då jag tänker att det kan vara intressant för vissa att kika in lite bakom kulisserna och förstå lite mer vad den senaste tidens krigsrubriker egentligen rymmer. Och förhoppningsvis inse att rädda verksamheter som Pustervik just nu är en kulturpolitisk investering med en avkastning en investerare bara kan drömma om.

Som det är just nu klarar sig Pustervik maj ut för egen maskin. Sedan är det slut.

Om du tycker detta låter intressant, häng i en stund, för jag måste ta en omväg för att komma till där vi står just nu.

Pustervik tillhör en idag rödlistad art. 

Alltså: en privatfinansierad livemusikscen av högsta internationella snitt, som har som enda syfte att vara just det, placerad mitt i en svensk storstad, utan grannar som klagar. Vi är inte många kvar. Debaser i Stockholm och KB i Malmö poppar upp i mitt huvud (jag har inte koll på alla ställens förutsättningar, det finns helt säkert fler som inte får glömmas, sorry i sådana fall).

Det som också kännetecknar denna rödlistade art är att vi är ett slags kulturpolitikens oälskade styvbarn. På pappret med i familjen, men i praktiken ute i kylan. Ställen som Pustervik finns i alla europeiska städer med självaktning – men med den lilla skillnaden att de som regel uppbär generösa offentliga stöd (Vega i Köpenhamn, Paradiso i Amsterdam och så vidare).

Nu måste tilläggas att Pustervik – efter intensivt och imponerande arbete från vår branschorganisation Svensk Live – är en av få kommersiella livescener som inte sysslar med jazz, folkmusik eller klassisk musik som uppbär ett verksamhetsbidrag från Kulturrådet.

Det för mig över till det vi egentligen måste tala om, nämligen pengar. För bakom alla känslor som nu är i svall – och i synnerhet vi på Pustervik är rörda till tårar av det stöd våra gäster har visat oss den senaste tiden – finns bara siffrornas tydliga universum.

Så, hur ser det då ut?

Om vi utgår från 2019 – som är Pusterviks bästa någonsin – omsatte vi drygt 50 miljoner kronor och verkar kunna göra ett överskott på 700 000 kr. Det är i vår bok fantastiskt. Vi kan bygga lite eget kapital i företaget för svårare tider (tänkte jag naivt vid årsskiftet) och kanske på sikt betala tillbaka lite av den skuld på 9 miljoner vi har till en av våra ägare.

Vårt verksamhetsbidrag från Kulturrådet är på 200 000 kr. Alltså mindre än en halv procent av vår omsättning.

Men ni gör ju ändå vinst, skulle någon kunna invända, varför skall ni då ha stöd? Det är en rimlig fråga, men en jag skickar vidare till de som bestämmer över bidragen. 

Men jag skulle ändå vilja flika in: för att vi skall våga göra långsiktiga investeringar på cirka 2 miljoner, som den vi gjorde vid årsskiftet och uppgraderade vår snart 30 år gamla PA-anläggning. Eller hosta upp minst 300 000 för ett nytt brandlarm, för att myndigheterna kräver det, trots att vårt gamla är godkänt och i toppskick. 

Men visst, man kan tycka olika i dessa frågor.

Men tillbaka till pengarna. 

Något förenklat räknat: av vår omsättning på 50 miljoner är ungefär 25 miljoner biljettintäkter till konserter. Resten är krogintäkter. 

Av de 25 miljonerna går mellan 18 och 19 tillbaka till de band och artister som spelar hos oss (oftast via deras agenter och bokningsbolag). Ytterligare ungefär 5 miljoner går till de ljud- och ljustekniker som många gånger har Pustervik som sin främsta inkomstkälla och som nu står helt utan jobb.

Alltså puttar vi årligen in mellan 23 och 24 miljoner i den kulturekonomi som nu håller på att slås i spillror. 

Det med en statlig investering på 200 000 kr.

Helt ok avkastning, om du frågar mig.

Över till krogen. Det finns generellt en hisnande övertro på vad ”vi får in på ölen”. Visst, som alla kan räkna sig till är det en hel del. Men betänkt då att ca 14 miljoner går till löner – många gånger till deltidsanställda i restaurangen som på den övriga tiden är musiker – så de resterande 11 miljonerna skall täcka den inte så obetydliga hyran, övriga fasta kostnader, all teknik som kommer med att vara en livescen av detta slag, ersättning till DJ:s (många gånger också musiker), licenser till STIM och SAMI (en hel del, och här är rejäla höjningar aviserade) och så vidare.

Och då landar vi till slut på 700 000 kronor i överskott. Som jag som sagt är jättenöjd med. En duktigare ekonom hade säkert kunnat bättra på det. Men jag misstänker å andra sidan att hen hade dragit sig för att ge sig in i en sådan kamikaze-affär som en livescen är.

Så när staten nu går ut och lovar 500 miljoner i akut stöd till kulturlivet blir jag jätteglad. Det behövs verkligen. Men jag är också rädd att vi som tidigare behandlats som oälskade barn. Och att pengarna som vanligt går till jazz, folkmusik och klassisk musik. Det är inte menat att på något vis förringa den musikens värde. Absolut inte, dessa musiker och arrangörer har det oerhört tufft. Det är bara ett sakligt konstaterande av hur det historiskt har sett ut.

Som jag ser det idag – och förutsatt att något slags normalitet rörande mötesfrihet är tillbaka efter sommaren – kommer avbrottet kosta Pustervik ungefär fyra miljoner kronor (då har jag vågat räkna hem stöd för den redan permitterade personalen som finns kvar).

Vi har inte de pengarna, tyvärr.

Fyra miljoner kronor – och kulturekonomin får tillbaka 24.  Det är kanske inte en lika bra investering som samhället tidigare gjort i Pustervik.

Men den är faktiskt inte fy skam heller.

daniel@pustervik.nu