Scenen Lejonkulan på Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm. För de flesta en plats associerad den till dramatiska verk som följer ett manus. För gruppen Tonbruket blev samma ställe slutet för ett verklighetens lilla drama.
I maj 2015 möttes ursprungsuppsättningen av Tonbruket för första gången på mer än två år i en låtskrivarsituation. I en scenografi i Lejonkulan som föreställde en sammanfallande stad låg frågan nära till hands om var Tonbruket själva var på väg. Slagverkaren Andreas Werliin hade tagit en lång paus från gruppen. Och även om Ola Hultgren hade vikarierat alldeles strålande fanns en tveksamhet om de verkligen var det ursprungliga Tonbruket. Alla bandmedlemmar – Dan Berglund (bas), Johan Lindström (gitarr), Martin Hederos (kvaliatur) – har ständiga uppdrag som frilansmusiker. Med tiden, och Werliin i obestämd timeout, hade fokus alltmer förskjutits mot alla övriga uppdrag.
I Lejonkulan raderades alla eventuella frågetecken bort. I en demosituation som var den lyxigaste gruppen hittills skaffat sig improviserade man med alla blickar riktade framåt. Man tog fram låtar och utkast till det som i dag utgör albumet ”Forevergreens”.
Två av låtarna hämtades i en föreställning som övriga Tonbruket just då medverkade i, ”Mannen utan minne” av Ari Kaurismäki. Fem minuter av inspelningarna i Lejonkulan finns till och med på skivan. ”Vi fick feeling, fruktansvärd feeling” sammanfattar Martin Hederos dagarna i Lejonkulan. I slutet av augusti fortsatte man att spela in med utgångspunkter som var delvis nya för bandet. Låtarna skulle inte vara fullt så strukturerade som på de första tre albumen. Detta i en studio i Hamburgs hamnkvarter som Werliin sprungit på under en av sina turnéer utanför Tonbruket. Under sex dagar skapades dygnet runt det övriga materialet i lokaler som en gång varit ett tobaksmagasin. Därefter blev det en session i gitarristen Johan Lindströms studio i Stockholm. Innan ” Forevergreens” syddes slutgiltigt ihop med mixning i den legendariska Atlantisstudion i Stockholm. Allt guidat av bandets ständige ljuddesigner Åke Linton. ”Åke blåser i hornet när vi far iväg för långt” som bandet sammanfattar Lintons roll.
”Forevergreens” är det fjärde albumet sedan Dan Berglund – innan detta medlem i Esbjörn Svensson Trio – satte ihop gruppen, följt av debutplattan Dan Berglunds Tonbruket år 2010. Premiärverket belönades precis som ”Dig It To The End” (2011) och Abbey Road-inspelade ”Nubium Swimtrip” (2013) med Grammisar, och bandets framträdanden har konsekvent mötts med unisona hyllningar. De förväntningar detta skapat följer bandet på ”Forevergreens” upp med en kollektion låtar som rimligen är deras mest lössläppta hittills. Men då talar vi om lössläppt utifrån Tonbrukets referenser. Alla fans av bandet vet att det hos dem handlar om total detaljskärpa oavsett om musiken hämtas ur rock, jazz, kraut, progressiv rock eller avantgarde – några av de genrer som de så tveklöst smälter samman.
Det mest markant ”nya” denna gång är annars att det för första gången hos bandet förekommer vokala inslag. I båda fallen i form av den norsksvenska sångerskan Ane Brun, som gruppen i perioder kompat. Brun inleder dels med ett spoken word, därefter sjungen hon ordlöst i låten ”Sinkadus.”
Men den röda tråden är även i ”Forevergreens” den sorts sömlösa allmusik som gett Tonbruket sådan genrebefriad status på den svenska och även Europeiska musikscenen. Det nya materialet presenteras för första gången på scen under en turné som inleds på Fasching i Stockholm i mars 2016.

Köp biljett