BIRDCLOUD

Nashvilleduon Birdcloud har kallats ”The Most Dangerous Group in Country Music” och är välkända och ökända för sina vulgärt snuskiga men sanslöst underhållande countrypunkvisor på den unga, alternativa East Nashvillescenen. Unga rebellerna Makenzie Green och Jasmine Kaset är ett par thrift-store-cowgals med stil, attityd och språk hämtad från truckers, kickers & cowboy angels. Fullkomligt hänsynslöst stövlar de fram på smutsiga boots i vilda historier om trasiga karaktärer längs söderns mer missanpassade i sånger som ”Vodkasodaburg”, ”Saving Myself for Jesus”, ”Snail Trail”, ”I Like Black Guys” och ”Springwater” och de gör det med fullständigt avväpnande charm, humor och en glimt i ögat som lyser starkt som juvelerna i Gram Parsons Nudiekostym. Med ena benet i countryns humoristiska berättarsida (Shel Silverstein, Kinky Friedman, Billy Joe Shaver) och det andra i garagepunkens ohämmade energi har Birdclouds kompromisslösa och provokativa folkcountrypunk gjort dem till några av de starkaste profilerna från den alternativa scen i East Nashville som på senare år gett oss namn som Nikki Lane, Those Darlins, Natural Child, Caitlin Rose, Black Lips.

Bland deras beundrare hittar man alla, från folket bakom Burger Records till countrydrottningar som Margo Price och Natalie Prass samt countryexcentriker som Deer Tick, Jonny Fritz och Robert Ellis. Att duon lyckats bli både hyllade och omskrivna i Rolling Stone och VICE samt blivit bannlysta och censurerade av youtube och Facebook talar sitt tydliga språk. Birdclouds liveshow där de intensivt ser varandra djupt i ögonen medan de drar sina countrypunkvisor för smutsiga öron har även hyllats under SXSW och fester som Burgermania. 

”It’s obvious that Birdcloud isn’t for everyone. This isn’t music you want to share with your mama, unless she works at a truck stop or has done a little time in the pen. You might not want to listen to these always raunchy, often uncomfortable songs in your regular rotation, but there’s no denying the crucial place that they (and songs like them) have in this genre. And honestly, if dirty words and girls singing raunchy-like about sex is offensive to you, that doesn’t have anything to do with Birdcloud. That’s on you.” – Amy McCarthy, Houston Press

DET BLEV HANDGEMÄNG
Det Blev Handgemäng är inget bluesband, inget countryband och inget rootsband. De kan sin skit men är inget band som konserverar musik och låser in den på museum. Istället spelar de amerikansk rootsmusik på ett sätt som gör att den känns angelägen.

Efter att i sex år ha kuskat runt i en röd volvo 745 och spelat på syltor och herrgårdar bestämde sig Det Blev Handgemäng för att ta sin del av den guldgruva som är dagens skivindustri. Bandet stängde in sig i ett rum, ställde upp mikrofoner, pluggade in sina instrument och två dagar senare var skivan debutskivan ”Bugalú” inspelad.

Det går inte att fånga det stigande trycket som uppstår i rummet när Det Blev Handgemäng sätter igång sin helvetesmaskin. Det går inte att spela in blodstänket från Elins fingrar när kontrabasen svänger som mest på Bayou. På band kan en inte fästa svetten som droppar från Christoffers mustasch när han vrålar ut att ”it´s nobodys fault but mine”, eller den bultande venen i Gunnars panna under ”Boll Weevil, Bo’ Weavil”. Inte heller vansinnet i Emanuels ögon under de avslutande trumslagen i That Road. Men det var värt ett försök.

SLYNKÖREN
Slynkören har fler medlemmar än alla band du känner tillsammans, fler stämmor än du ens nästan klarar av i duschen och mer attityd än alla dina kaxiga grannhundar. De har uppträtt på Kulturnattainvigning, diverse mörka bakgårdar, Liseberg, Lasses gamla casino, Scandinavium med mera och kallas med all rätt för Göteborgs stökigaste kör!

Köp biljett