Efter en lyckad och hyllad debutplatta (bland beundrarna finns Band Of Horses sångare Ben Bridwell), intensivt turnerande (bla som support åt The Lumineers) och strålande uppföljaren ”& I’m Fine Tony” har ryktet om nya indie-americanahoppet SUSTO spridit sig likt en präriebrand i de initierade americanakretsarna. Deras personliga sånger är fyllda till bredden med influenser från söderns alla genrer, här finns känslofylld americana och rebellisk country-rock men framförallt en ungdomlig känsla av kompromisslös indierock med osviklig känsla för popmelodier.

 

“I think it depends on what day you catch us on as to how we would describe it. I feel that as a basis, there’s kind of an Alt-Country / Americana feel to it, which closely mirrors Indie Rock, as far as our background. There’s also the bluntness of what we’ll talk about sometimes, which lends itself to a little bit of Punk Rock. We also like to incorporate different styles musically. We also have strings and synths. We’re comfortable in the Alt-Country / Americana genre, but we’re also comfortable pushing those boundaries. I don’t know what people might call us, but we’re just an American band that is trying to make music that we know how to make, but at the same time, always be expanding what we are trying to do.” säger bandets ledare Justin Osborne om SUSTO’s musik.

 

Bara för fyra-fem år sedan var läget ett helt annat. Bandets föregrundsfigur Justin Osborne behövde en paus. Han hade skrivit och spelat in musik sedan han var 15 och vid 26 års ålder kändes det som han gick i cirklar. Eller snarare stod och stampade på samma plats. Han behövde en förändring och därför lade han ner sitt gamla band Sequoyah Prep School och flyttade till Kuba!

 

Tanken var att lägga musiken åt sidan och ägna sig åt något samhällsbyggande arbete, men ganska snabbt hamnade Justin i Kubas musikerkretsar. Och låtarna fortsatte att komma, vare sig han ville eller ej.

 

"I had this idea in my mind that I was going to try and join some kind of Latin American Leftist movement. I wanted to jump off a cliff", berättar Osborne. "Once I got there I immediately started hanging out with musicians and going to shows. I started showing them the songs from this project that was kind of just an idea in my head."

 

"They were like, 'man, don't throw away your passport, go home and continue to make music,' fortsätter han. "I was encouraged by them to try again."

 

Osborne skrev på låtarna som skulle komma bli debutalbumet när hans producent Wolfgang Zimmerman introducerade honom för gitarristen och låtskrivaren Johnny Delaware och SUSTO var ett faktum.

 

SUSTO är spanska och refererar till en folksjukdom i Latinamerika som går ut på att själen är avskild från kroppen. Här hemma är vi mindre poetiska och kallar det panikångest. 

”We put the first record out, and we worked hard, and it just feels like a good place to be.I've learned to appreciate the fact that I just get to be here. It's all perspective. This album is about coming to terms with yourself and feeling okay with your place in the universe”, avslutar Osborne.

Köp biljett