Oumou Sangaré:

En av Malis största stjärnor sedan tre årtionden: Grammybelönade Oumou Sangaré är känd för att gång på gång ha förnyat wassalou, en genre med urgamla rötter i Malis sydvästra delar. Det är musik laddad med berättelser och budskap, ofta framförd av kvinnliga artister. I Oumou Sangarés fall handlar det ofta om kvinnors rättigheter och en kritik mot polygami och tvångsgifte. Det var ingen mindre än Ali Farka Touré som agerade talangscout när hon fick sitt första skivkontrakt. Snart befann sig den unga sångerskan och kompositören på vad som verkade som en ändlös turné i Europa, Asiens såväl som Afrika.
Parallellt med musikkarriären har hon startat ett hotell, lanserat en egen bil och arbetat för FN. Bland hennes många samarbetspartners på skiva kan nämnas Herbie Hancock, Konono No 1 och Beyoncé. 2022 är hennes är Oumou Sangarés unika sångröst rikare i klang än någonsin. På pinfärska albumet Timbuktu flirtar hon lätt med amerikansk blues, och folkmusik, men är samtidigt stadigt förankrade i Malis rika arv. Men det är sedan länge omöjligt att placera Oumou Sangaré i ett fack, hon är en genre i sig själv.

Lova Lova:

Vem är han – Wilfried Luzele med sin karmosinröda särk och glasögon av konservburkar? Denna udda fågel från Kinshasas undergroundscen förlorade tidigt sina föräldrar och togs om hand av släktingar. Han började sin musikerbana som korgosse i kyrkan, men passade in dåligt på grund av sin tendens att rappa hellre än att sjunga trestämmiga psalmer. För att fly den bistra vardagen började Wilfried Luzele ikläda sig olika roller: Han var Monstret, Dubbel-Kungen och ett tag ett modelejon i den kongolesiska sapeur-stilen. Han gjorde sig steg för steg ett namn som artist, och vid tiden kring EP:n Mutu Wa Ngozi blev han istället den rödklädde Lova Lova-faraonen, en afrofuturistisk magiker. Med texter på lingala, kikongo och franska skildrar han humoristiskt tillvaron i megastaden Kinshasa och de parallella universum han ser genom sina steampunkbrillor.
I skrivande stund gör Lova Lova de sista finputsningarna på sitt tredje album. Där han tidigare jobbat med ett elektroniskt sound backas han nu upp av en trio bestående av trummor och två funkiga basister. Hiphop, soukous och ett stänk karibisk backbeat förenas i en kosmisk käftsmäll.

Aunty Razor:

En pang på rödbetan-explicit MC från Lagos, Nigeria. Aunty Rayzor, aka Bisola Olugbenga, är inte 25 år fyllda men har redan gjort sig ett namn som en av de hetaste inom västafrikansk hiphop. Hon fick en undergroundhit med Kuku Corona, en glädjeexplosion till låt som fångade tidsandan efter lockdown och frustration. Låten som tog henne till nästa nivå heter Momo – slang för en snubbe som skvallrar och sprider rykten – ett rejvigt kudurunummer i samarbete med producenten 4DOZO, från Limbololo Sound System.
I skrivande stund har Aunty Rayzor just avslutat inspelningarna av sitt debutalbum Lagos Virtual Reality. Här har hon bytt ut den nigerianska metropolens stök mot en något lugnare miljö hos skivbolaget Nyege Nyege i Kampala. Superstjärnor som Debmaster, Rey Sapienz och Cris Fontedofunk medverkar på denna mycket efterlängtade fullängdare.

Alabaster DePlume:

Utan rädsla finns inget mod. Och mod, ja det verkar vara drivkraften hos Alabaster dePlume – en musiker som gjort det till sin konstnärliga strategi att hoppa huvudstupa in i det som skrämmer honom.Det kanske låter som ostigt självhjälpsbabbel, men det är så Alabaster dePlume jobbar, hans mål är att  desarmera lyssnaren och öppna för empati. Han heter egentligen Angus Fairbairn och var verksam i diverse noisekonstellationer hemma i Manchester innan han lärde sig spela saxofon och blev en del av Londons prunkande jazzscen. Hans musik rör sig bortom formler och skolning, i samma solsystem som Beverly Glenn Copeland och Alice Coltrane, men med en humor torr som en engelsk cider. 
Många av alstren är tonsatta dikter med till synes naiva budskap, men de växer i takt med att hans röst bryter igenom, förkunnande vikten av att ”Be Nice to People”.2020 släppte han albumet To Cy & Lee: elva instrumentaler med Alabasters luftiga tenorsax i centrum. Albumet hämtade inspiration från hans arbete med patienter som led av psykisk ohälsa. Det blev en oväntad succé.
På kommande skivan Gold ger sig dePlume åter ut i det okända och arbetar med nya kombinationer av musiker på nästan varje spår. 
Denna konsert sker i samarbete med Textival.

Ecko Bazz & Chrisman:

Vi ser ruinerna från vad som kan ha varit en lyxvilla. Bland stenblock och söndersprängda inredningsprylar ligger en svartklädd man med basker på huvudet. Han ryter och hulkar med andan i halsen. Det är som en krigsscen, sekunderna efter katastrofen. Men istället för maskingevär och bomber hör vi en distad Roland 808 som vräker ur sig singeli-rytmer och trapbeats, medan synthar skjuter laserstrålar genom landskapet. Detta är videon till Mmaso, första singeln från ett nytt album av Ecko Bazz.
Grime, dancehall och amerikansk hiphop är de viktigaste ingredienserna hos denna rappare. Med känsloreglaget ställt på maximum rapporterar han från den ugandiska slummen: våld, religion, och drogmissbruk är återkommande teman i hans texter, framspottade på luganda.
På albumet (som redan i förväg utsetts till ett av vårens viktigaste av The Guardian och The Fader) har Ecko Bazz samarbetat med ett dreamteam av producenter inklusive Debmaster, Slikback, DJ Die Soon och DJ Scotch Rolex. Till Clandestino Festival kommer han tillsammans med Chrisman, en kongolesisk producent som skapar hårda beats i mötet mellan hip hop, kuduro och tarraxinha.

Gordan:

Uråldrig folkmusik från Balkan kombineras med minimalistisk elektro-jazz hos denna delvis Berlinbaserade powertrio. Albumet Down in the Meadow skapades medan Tyskland var i lockdown. Instängda i studion kunde de tre musikerna gå loss i experimenterandet. På grund av pandemin hade de tvingats rensa sina annars fullknökade kalendrar.
Svetlana Spajic är gruppens uttrycksfulla sångare, känd inte minst för sina samarbeten med Stella Chiweshe, Marina Abramovic och Antony and the Johnsons, för att bara nämna några. I åratal har hon besökt byar i Serbien och resten av Balkan och studerat unika sångtraditioner och rösttekniker, musik som förts vidare genom muntligt traderande. Hon backas upp av Guido Möbius, producent, kompositör och multiinstrumentalist som i just denna konstellation står för droneiga elektronikljud, rundgångar och elbas, emellanåt spelad med stråke. Gruppen blir komplett genom Andi Stecher, jazzig minimalist på trumset och glimmande metallobjekt.

D.WattsRiot:

Med explosiv energi spinner dj:n och vokalisten från Fun-Da-Mental loss bakom mixern: rituella besvärjelser, bastung electronica och traditionell musik från överallt med omnejd. En orgie av genrer sätter dansgolvet i gungning, medan spoken word, komedi, ljud från marknadsplatser, algeriska radiosändningar och gatumusiker från Jaipur strålar samman hos D.WattsRiot, a.k.a Dave Watts. 
Som tonåring lämnade han London för Kanada, där han upptäckte soul, funk och den tidiga hiphopen. Väl tillbaka i England arbetade han i skivindustrin och blev medlem i Fun-Da-Mental. Här fick han användning för de oändliga mängder av ljudfragment som han samlat på sig från filmer, radio, telefonsamtal, och så vidare, vilka han nu loopade och använde på gruppens skivor. 
Idag bor Watts på Tenerifa, där han är co-curator för den genreöverskridande musikfestivalen Keroxen. Han är också aktuell med sitt debutalbum under pseudonymen KingLMan. Under flera upplagor av Clandestino Festival har D.WattsRiot medverkat både som co-curator och bakom skivspelarna – vi är glada att välkomna honom tillbaka!

Köp biljett