Genom sin 25-åriga karriär har Damien Jurado jagat sina ords spöken genom sina låtar. Han har otåligt rotat runt mellan fiktion och verklighet, har försvunnit in i drömska ljudlandskap och hittat nya visioner. Han återvände till de världsliga slätterna, men hittat en främmande värld som blivit kall och okänslig. Han har letat igenom det förgångnas dimmor för att hitta oförvanskade sanningar, och genom alla dessa turer och prövningar har Jurado kommit ut på andra sidan oförändrad. Om man tänker på det är förvånande; en låtskrivare som kan måla sådana intrikata scener med varje ord som lämnar hans läppar, låter fortfarande lika vilse. Som en arkitekt till sitt eget olösliga pussel.
 
‘The Monster Who Hated Pennsylvania’ är Damien Jurados första släpp på sin egen label, Maraqopa Records. Albumet består av tio intensiva berättelser om människor som vägrar låta sig knäckas av prövande omständigheter. Det egen-producerade albumet är ett av Jurados mest utsatta, hemvävd ambience och inspirerad av album med snustorra ljudbilder som Lou Reeds ’The Bells’ och Paul McCartneys ’Ram’. Det är Jurados egna “Twilight Zone” och en slags medelväg mellan ljus och skuggor, en fantasins dimension av halvt ihågkomna drömmar och den tunna linjen mellan hjärtesorg och att komma ut på andra sidan. Det är Jurados hemtrakter, där han vet exakt rätt ord vid rätt tidpunkt.

“All is not lost / Even if you’re without a direction”. “Just stick around till the light pushes into the darkness” lovar han, eller snarare erkänner – stirra in i högtalaren, rikta hörseln mot horisonten och förlora dig i tanken till Jurados senaste mästerverk.

Köp biljett