Hör opp! Hör opp! Ty tidernas mest underfantastiska skivsläpp står äntligen för dörren. Det Blev Handgemäng tar över Pustervik och bjuder in dig till ett firande av sällan skådat slag. Det blev barpiano med David Löfberg som hämtat från vilda västern via blå tåget. Det blev rykande het hästjazz med Western Toneflyers. Det blev landsortsblues och skärande klagorop från svunna tider med Shoutin’ Red. Det blev en skiva! Det blev en fest! Det Blev Handgemäng! Orkestern som ger dig lika delar mordiskt råsväng som spetsfyndiga lustifikationer. Och som körsbär på moset toppas Handgemänget med gästspel av den eminente Matti Ollikainen.

Det Blev Handgemäng:
Det blev handgemäng är ett gnisslande vagnshjuls färd genom ödemarken, ekot av en bugalú efter att den sista gudsförgätna gästen blivit utslängd från baren, den långa promenaden mot casinot dagen efter att du fick sparken. Det Blev Handgemäng på din gata, utanför ditt hus, och du gillade det.

Det Blev Handgemäng är inget bluesband, inget countryband och inget rootsband. De kan sin skit men är inget band som konserverar musik och låser in den på museum. Istället spelar de amerikansk rootsmusik på ett sätt som gör att den känns angelägen.

Efter att i sex år ha kuskat runt i en röd volvo 745 och spelat på syltor och herrgårdar bestämde sig Det Blev Handgemäng för att ta sin del av den guldgruva som är dagens skivindustri. Bandet stängde in sig i ett rum, ställde upp mikrofoner, pluggade in sina instrument och två dagar senare var skivan inspelad.

Det går inte att fånga det stigande trycket som uppstår i rummet när Det Blev Handgemäng sätter igång sin helvetesmaskin. Det går inte att spela in blodstänket från Elins fingrar när kontrabasen svänger som mest på Bayou. På band kan en inte fästa svetten som droppar från Christoffers mustasch när han vrålar ut att ”it´s nobodys fault but mine”, eller den bultande venen i Gunnars panna under ”Boll Weevil, Bo’ Weavil”. Inte heller vansinnet i Emanuels ögon under de avslutande trumslagen i That Road. Men det var värt ett försök. Det här är Det Blev Handgemängs debutskiva ”Bugalú”.

Shoutin’ Red:
Shoutin' Red har kallats för "det svenska countryblues-hoppet" och framför prewar-blues, old-time folk och gospel. Med sin ärliga och känslosamma röst som ett eko av den gamla amerikanska musik som inspirerat henne, spelar hon ett rytmiskt och lekfull fingerplockspel som influerats av Memphis Minnie, Leadbelly, och nutida musiker som Jerron Paxton och Frank Fairfield. Under mindre än ett år har Shoutin' Red spelat på Åmål Blues Festival, (där hon fick Junior Blues Prize) spelat på den legendariska jazzklubben Fasching två gånger varav en gång med Bill Öhrström på munspel, och släppt sitt debutalbum "Introducing: Shoutin' Red" på svenska skivbolaget Rootsy, producerat av bluesveteranen och trummisen Bosse Skoglund.

The Western Toneflyers:
”The Undisputed Kings of Swingin’ Schlager”
The Western Toneflyers är en swing sexett som på ett mycket tidstroget sätt framför schlagermusik från 40-talet. Orkestern är starkt influerad av Western Swing och föredrar därför att kalla sin musik för Swinging Schlager.

David Löfberg:
David Löfberg är kompositör och musiker aktiv i bl.a. egna ensemblen Midnattsorkestern och i banden Ixtahuele och Cats & Dinosaurs. Som pianist har han en förkärlek för äldre tiders jazz och populärmusik. Under studietiden kom han i kontakt med medlemmar i ”Det blev handgemäng” och ett ömsesidigt intresse och utbyte har därefter skett (samt ett tillbörligt mått av sunt hangemäng).

Köp biljett