John McCauley och alt.countryrockbandet Deer Tick har länge balanserat på gränsen mellan trasig tillvaro och fullständig förtvivlan, men med albumet ”Negativity” tar detta Providence, Rhode Islandsbaserade gänget ett heroiskt steg framåt på nästan alla fronter. Inspelad tidigare i år i Portland med legendariske producenten/musikern Steve Berlin (The Blasters , Los Lobos , och förra årets McCauley sidoprojekt , Diamond Rugs). Albumet – Deer Tick femte i ordningen, och uppföljning 2011 hyllade ”Divine Providence” – är McCauley mest personliga verk hittills liksom bandets mest direkta och universella, där deras kompromisslösa musikaliska blandning av influenser som country, punk, folk, rock och blues förenas i en härligt sammanhängande kulturkrasch.

Deer Tick låter här lika självklart självsäkra som man kan förvänta sig från ett band som har tillbringat ett par hundra nätter per år på scen i mer än ett halvt decennium. De mer än matchar styrkan av låtarna genom att ge sig i kast med en betydligt mer varierad, utmanande och eklektist ljudvärld än på några av de halsbrytande inspelningarna av sitt tidigare förflutna. Från glittrande barockpop i " The Dream’s In The Ditch” (skriven av gitarristen Ian O'Neil ) till fullt utvecklad Memphissoul i balladen "Trash". Med ”Negativity”  förädlar Deer Tick sin förening av berusad punk , AM-radio-hits, barbandsblues, countrysjäl och allt annat som fångar deras djupa passion för klassisk amerikansk rock ' n' roll.  Deer Tick är ett av de bästa amerikanska rockbanden av sin tid, med obeveklig tro på kraften och magin i en kultur  som för alltid förändrat världen.
 
"Det Blev Handgemäng! Vi kommer länge få höra om den dagen. En fajt man sent kommer att glömma. Tunga andetag, skrik och gnyenden bildade en genomträngande klagosång."

Det blev handgemäng är inget bluesband, inget countryband och inget rootsband. Det blev handgemäng är inget band som konserverar musik och låser in det på museum. Istället får amerikansk roots-musik nytt liv, mer plats och ny publik som inte bryr sig om att dra gränser. Bandet lämnar efter sig ett organiskt  avtryck utan kompromisser. Det blev handgemäng består av Bror Gunnar Jansson, Christoffer Johansson, Emanuel Svensson och Elin Engberg, alla verksamma musiker på dagens underground/bluesscen. Med sitt fäste i Göteborg har de jobbat upp sin publik med stor erfarenhet av det aktuella musikklimatet där det gäller att möta sin publik och sälja sin musik på plats. De har gjort sig kända och gör sig mäkta uppskattade bland annat för sin käftsmäll till liveakt.  
“Om du tar bandnamnet bokstavligt och tänker dig en bourbonstinn sydstats-bar där rednecksen pillar mustaschen med ena näven och svingar uppercuts med den andra så passar Det blev handgemäng utmärkt in på barens lilla scen. Med ett sprucket pa, sargade stärkare och en gammal Elvis-mik står de där och spottar fram träskblues som om det inte fanns någon morgondag. De krängande, kantiga låtarna eggar publiken till världens barbrawl och när uppträdet väl är i gång drar sig inte bandet själva för att börja svinga. Autentiskt så det förslår.” 4/5 – Daniel Claesson, GP
För entré krävs Filmfestilvalens Filmpass vilket kostar 100 kr (filmfestivalens filmpass ger tillträde till alla seminarier och konserter på Pustervik, kan köpas i samtliga av festivalens biljettkontor samt på Pustervik).