Från en monumental drogdimma som skulle täcka Grand Canyon and then some stiger Kurt Vile ner och bjuder på en drucken, sprucken men ack så vacker sommarbris. En bris som i ett kollektivt töcken får oss att långsamt nicka våra huvuden i takt med orden som letar sig knarrigt ut ur munnen. Kurt Vile är med allra största sannolikhet en av världens främsta låtskrivare just nu.

Från den broderliga kärlekens stad, Philadelphia, har Vile knutit ihop en väv av ekon; vi hör en knastrig Tom Petty på ökenvandring till ingenstans. Bredvid går Bruce Springsteen på breda highways mot regnbågshimlen. Kompbandet The Violators i bakgrunden består av löst folk runt Viles andra band The War On Drugs, vilka hänger ihop som ett snett Crazy Horse. Kurt Vile har mycket på sitt samvete och allt är gott. Han retar, lockar, petar, triggar och vidgar sinnet bortom sans och balans. På sina obskyra självsläpp från många år tillbaka är kaoset komplett men det behandlas med sidenhandskar och varje sekund av vitt brus harmoniserar väl med ljudet från en gitarr som inte kostat mer än fem dollar. Lofikretsar runt trendiga Brooklynbolaget Woodsist hittade sin Messias redan på debutplattan "Constant Hitmaker" vilket fick legendariska Matador att snabbt plocka upp denne unge gitarrfantom (killen skulle kunna vara turnékamraten J Mascis geniala lillebror) med gudabenådade melodier. Uppföljaren "Childish Prodigy" visade upp en exceptionell talang på väg i överljushastighet mot höjder endast amerikas klassiska låtskrivarstjärnor når och fick alla tiders fröken cool, Sonic Youth's Kim Gordon att erkänna sin guilty pleasure :- "Listening to Kurt Vile's latest cd "Childish Prodigy". Guilty cause I listen to it too much…".

Förra lp:n ”Smoke Ring For My Halo” gjorde att genombrottet kom i större skala och plattan placerades där tv:n står och vördades lika djupt som Jesus själv. Nu är nya albumet 'Wakin On A Pretty Daze' här och är, vilket man ej trodde var möjligt, ännu bättre än föregångaren. Löjligt bra.

Köp biljett