YEEES!!!

Vi får besök utav Maria Eriksson som kanske släppt årets svenska skiva redan nu..

Albumet Stjäl det du behöver har hyllats i bland annat Svenska Dagbladet, Gaffa, Tram7 och Gehitmusiken. Såhär fint skriver Nöjesguiden och ger skivan sin näst gladaste mun, dvs 4/5
"Jag är ett barn nu", slår Maria Eriksson fast i Fotsoldat, och när några autentiska barn tar vid är det ingen större skillnad i tonfall jämfört med Marias egen okonstlade röst. Den är lika befriad från varje antydan till instagramfilter som hennes vardagspoetiska texter är, och trots att hon kompas av ett fullt band (där i synnerhet Jonas Teglunds gitarr är fantastiskt följsam) låter det avklätt och naket. Samtidigt är hennes auktoritet lika naivt obestridlig när hon i Hund befaller honom att komma tillbaka ("annars smäller jag dig på käften") eller när hon uppmanar dig att Stjäl det du behöver.
http://nojesguiden.se/recensioner/musik/maria-eriksson-stjal-det-du-behover

MARIA ERIKSSON

"Stöd de strejkande i Kiruna" och ett postnummer stod på affischen. Det fanns ingen avsändare och ingen företagslogga. Affischen tillhörde en gång min pappa som var aktiv socialist och året var 1969 då han, socionomen, gick runt i Stockholm iklädd italienska kostymer och uppmanade folk till solidaritet med strejkande gruvarbetare i Kiruna. På den tiden ansågs det normalt att sympatisera och stötta människor utanför sin egen samhällsgrupp trots att det inte nödvändigtvis gagnade en ekonomiskt. Solidariteten i sig hade ett värde och eftersom målet var ett jämställt samhälle var det självklart att stötta dem som hade det svårast.

Idag 43 år senare sitter jag här i min förbannade bostadsrätt, som jag inte ens vill ha, med tusen idéer om hur vi ska kunna göra världen bättre och en alldeles färdig soloskiva.

Jag ville skriva kampsånger som uppmanar till solidaritet och vi-känsla, men det gick inte, året är inte 1969 och det är andra kamper än gruvarbetarnas som utkämpas.

Det finns inte längre ett tydligt vi och dom. Idag är den största fienden mitt ibland oss och den heter intolerans och fördom. 

Så istället kom skivan att handla om det som binder oss samman, nämligen längtan efter gemenskap och de avkall vi tvingas göra för att uppnå den. Men också rädslan för att bli utesluten ur den och längtan efter att någon kravlöst bara accepterar en för den man är och säger välkommen in.

Jag tror att det bästa vapnet mot fienden är medkänsla och tolerans. Det är förbannat svårt ibland, men om vi inte ens försöker finns det inte ens att uppnå jämställdhet, vare sig mellan kön, religion eller klass. Så snälla sluta slåss!

-Maria Erikson 121010 

Som en av de drivande medlemmarna i The Concretes har Maria Eriksson gjort sig känd världen över med sin melodiösa och sinnrika pop. Eriksson har även släppt två skivor under namnet Heikki tillsammans med Jari Haapalainen samt en soloskiva under artistnamnet Santa Maria. Nu kommer hennes första soloskiva på svenska och det är som om hon äntligen hittat hem, både musikaliskt och textmässigt.

Support: Kim Kelly Is My Friend

Köp biljett