En frossa klättrar längst ryggraden när deras sound ges rum att utvecklas. Deep Dark Woods orubbliga strävan efter stabilitet mellan dekadens och minimalism styrs varje gång genom en intuitiv förmåga att balansera oskärpa, klarhet, driv och återhållsamhet med att fokus på experimentalism. Winter Hours (2009) fångade kritikernas öron på hemmaplan. Plattan, en högtidilig hyllning de mörka teman såsom avskildhet, kunde värma även de mest bottenlösa frusna nätter i hemstaden Saskatoon, SK. Den belönades med "Best Roots Group" på 2009-års "Western Canadian Music Awards". Gruppen själva utnämndes till "Ensemble of the Year" på "Candian Folk Music Awards" samma år.

The Deep Dark Woods ramar in sin musik med subtila orkestreringar och trimmar sina låtar med små utsmyckningar av banjo, piano och en fladdrande mellotron. Bandets trummis, multiinstrumentalisten Lucas Goetz, lägger lager av hjärtskärande taktslag som grund till Ryan Boldts rena och varma stämma. Bandets senaste medlem, Geoff Hilhorst, styr orgelns inslag och Chris Mason står säkert på foten med sin leverans av dansanta basgångar och andrastämma. Deras nya platta, The Place I Left Behind, hittar sitt tema i tillfälligt och geografiskt utanförskap, eftersatta inåtgående tankar och ärren från övergivna förhållanden. Skivan öppnar med en låt om hemstadens lite hårdare kvarter. "West Side Street" är en studie i kontraster – sköra röster och varsamt rullande melodier bäddar in den dystra berättelsen. Vi tackar samstämmigt Sugar Hill Records som gett oss förmånen att ta del av bandets musik.

I slutet av april är det så dags för den svenska publiken att möta upp, vi ser dem i Stockholm och Göteborg, på månaden prick ett år sedan bandets fjärde platta kom ut.

 

”In the tradition of Johnny Cash and Tom Waits, Olney has become A PIONEER OF THE AMERICANA MUSIC SCENE”
The San Francisco Chronicle

Få eller kanske ingen artist är så efterfrågade av Rootsy folket som David Olney. Det var faktiskt inte svårt att för oss att utse vår andra utvalda artist för presentation genom album och turné. David Olney har allt som krävs. Först en lång näst intill oklanderlig musikalisk historia. Lägg till en oefterhärmlig originalitet, unik sångskatt och en högaktuell karriär så har ni ROOTSY APPROVED NR. 2 – DAVID OLNEY.

Trots att David sedan 70-talet varit en högt aktad musiker, låtskrivare och artist vågar vi säga att David Olney aldrig varit bättre än nu. Det finns många artister som släpper två-tre bra skivor och skriver sina bästa sånger tidigt i karriären. Det är mycket ovanligare att artister fortsätter att utveckla och förnya både sig själva och sin musik och likt en perenn ständigt hitta nya säsonger att blomma. David Olney tillhör den senare kategorin. Därför placeras David oftast bredvid artister som Bob Dylan och Leonard Cohen. 

David Olney har gett ut over 20 album och skrivit låtar åt celebriteter som Emmylou Harris, Linda Ronstadt och Del McCoury. Townes Van Zandt utnämnde honom till en av hans fyra favoriter. De övriga tre som Townes placerade högst var Wolfgang Amadeus Mozart, Lightning Hopkins och Bob Dylan! Olney trotsar inte kategorisering lika mycket som han flyter ovanpå den. Den finns helt enkelt ingen som Olney. Oavsett genre. En recensent sade mycket träffande om Olney som americana-artist att “Olney stands out like a jalapeño in a bowl of vanilla pudding.” 

David Olney är en uppenbarelse att se live. Två man på scenen. Den ena ser ut som privatdetektiv från 50-talet och den andre som plockad ur en Spaghettiwestern. Tillsammans med sin vapendragare multiinstrumentalisten Sergio Webb har de utvecklat en show som turnérat och hyllats världen över. Ingen lämnas oberörd av de löst sammanhängande, teatraliska och expressiva konserterna. David Olney ger nog själv bästa svaret på varför detta är en oemotståndlig konsertupplevelse. “My idea of a good time is getting in front of an audience and giving them more than they expected.”

Köp biljett