THE SADIES (CAN)
Sanslösa och sensationella The Sadies har under många år haft ryktet om sig att vara ett av de främsta livebanden på den nordamerikanska alternativmusikscenen. Framförallt eftersom de anses vara de kanske främsta instrumentalisterna på scenen idag och deras hänsynslösa blandning av allt från country, bluegrass och och rythm&blues via psychedelisk rock, 60-tals garage, surf och punk framförs i ett furiöst  tempo med full hängivelse. Alla som bevittnade den vildsinta kvartetten en magisk Woodykväll på Mothers Freak kan skriva under på detta.
Anförda av supercoola tvillingparet Dallas & Tyler Good har The Sadies givit ut ett 10-tal plattor, bland dem "New Seasons" och "Darker Circles" mästerligt inspelade tillsammans med alt.countryhjälten Gary Louris från The Jayhawks. Senaste plattan "Internal Sounds" fungerar som en provkarta över The Sadies allt musikaliska kunnande, deras alla infall, nycker och konster. Ett av bandets mest kompletta verk då de denna gång spelat in och producerat själva (med vokal assistans från Louris) utan att låta sig begränsas av deadline's för massa musikaliska projekt dessa rastlösa själar ständigt är involverade i. De lyckas till och med få med folkikonen Buffy Saint-Marie som avslutning på albumet.
The Sadies skulle kunna liknas vid alt.countryns svar på deras landsmän i THE BAND, då de även gjort sig ett lika stort namn som kompband åt andra, som i eget namn. Genom karriären har de hunnit spela in skivor ihop med blueslegenden André Williams, alt.countrydrottningen Neko Case, L.A.-trubaduren John Doe (från legendariska L.A.-punkarna X) och alt.countrygrundaren Jon Langford (The Mekons).  Förutom att turnera oavbrutet i eget namn har de även hunnit turnera som kompband till Neko Case och tillsammans med bluespunkaren Jon Spencer's 50-tals projekt Heavy Trash och samt göra soundtracket till filmen "Tales Of The Rat Fink" om den hot-rod fanatiske pop-art legenden Ed "Big Daddy Roth.
Kopplingen till The Band blev ännu mer tydlig då bandets legendariske organisten Garth Hudson satte ihop samlingsalbumet ”Garth Hudson Presents a Canadian Celebration of the Band”, där The Sadies gör ”The Shape I’m In” samt gör ”Out of the Blue” med folksångerskan Mary Margaret O’Hara och framförallt ”This Wheel’s on Fire” ihop med alt.rockens gudfader Neil Young vilket i sin tur ledde till att Neil Young tog med The Sadies som support på Neil Young & Crazy Horse’s Kanadaturné.
Svettigt? Inget mot bandets liveshower. Löjligt mycket referenser? Inget mot allt som finns kring bandet. En drömbokning på Lördagsklubben!

TRULS MÖRCK
Truls Mörck är och har varit en viktig aktör på stans alternativa musikscen det senaste decenniet. Han var med 2006 och startade Graveyard men gick efter ha spelat gitarr och sjungit på bandets debutskiva över till att helhjärtat satsa på sitt andra band Den Stora Vilan. Som sångare och gitarrist i Den Stora Vilan har han två album i bagaget. Han har också medverkat på Slowgolds senaste produktioner. Numera är Truls även tillbaka som medlem i Graveyard. 

Den åttonde april släpps det självbetitlade soloalbumet via skivbolaget Fetish i Göteborg och visar oväntade nya sidor.
– Den här plattan har formats i mig under säkert 15 år. Redan under tiden med Graveyard förberedde jag mig för den här plattan, säger han. 
Debutskivan är komponerad på Grötö. Det var i somras som Truls Mörck tog sitt pick och pack och åkte ut. Bort från stadens utstakade gator och tillbaka till huset där han växte upp och där musikintresset en gång föddes. Musiken kan beskrivas som psykedelisk rock men undviker smidigt genrens många klichéer. Sextiotal blandas med nutid, melodier med oväsen, rusande tempon med stillastående luft. Bland influenserna finns Silver Apples, Mmoss, The Can, Mathew E. White, The Byrds, Steven Malkmus & the Jicks. 
– Jag har försökt hitta min ton. Tonen som funnits med sedan barnsben och som kommit och gått, omformats och förorenats genom åren. Ensam i huset på Grötö blev den tydligare och möjlig att fånga in. En ton eller ett sound som självklart står på mina föregångares axlar men som samtidigt är helt personligt och nytt under solen.
Det krävdes en återvändo för att kunna göra skivan som bär på ett uttryck och en tanke om det som finns under ytan. Han berättar att skivan är en hyllning till det som försvinner bort från oss och det som havet tagit med sig och lämnat på botten.

Köp biljett