Såhär skriver Pierre Hellqvist, chefredaktör på Sonic Magazine

"One of the most important American singer/songwriters of our time” skrev altcountrybibeln No Depression. Ifall du tycker det låter som en musikjournalistisk överdrift i mängden kommer du ändra dig så fort du hör Willy Tea Taylors låtar, som med hjärta och precision ringar in essensen av att vara människa.

 

Du råkar inte ofta på någon som Willy Tea Taylor. I hans försiktigt framplockade och fyrsträngade folkvisor är det förflutna, för att låna av Faulkner, aldrig förgånget, det är inte ens förflutet. Då och nu och något vi ännu inte vet vad det utmynnar i länkas samman av poesin, värmen, den aldrig falnande glöden av humanism.

 

Där många stilmedvetna folksångare, för det är nog som sådan vi främst känner den lantlige kaliforniske skäggmurveln, inte sällan gödslar med ord kännetecknas Willy Tea Taylors lyrik av motsatsen till överflöd. Likt Guy Clark går han rakt på kärnan, håller fast vid den, delar lugnt och metodiskt med sig av den. Taylor sjunger om tillvarons små ting så att vi verkligen fattar att i det lilla gömmer sig inte sällan livets verkligt stora. Han gör det med ett betydande mått av förundran men också en vetskap om alltings skörhet och vår egen roll i detta. Han gör det kanske framför allt utan ett uns av cynism.

 

Det är sannolikt få individer som upplevt en hel konsert med Willy Tea Taylor utan att få sina ögon fyllda av tårar eller att bli uppfylld av kraften i att få leva. Utan att förställa sig det minsta besitter han den lågmälda förtrolighet, den naturliga intimitet, den tröstande famn vi alla då och då har behov av att möta.

 

Köp biljett