Allt som Zephaniah OHora gör osar klass in i minsta detalj. Frågan är – ifall den nu ens behöver ställas – om den nytraditionalistiska countryn överhuvudtaget sett ett sådant uppfriskande tillskott sedan Dwight Yoakam dök upp på scenen för drygt 30 år sedan. Inflytelserika countrybloggen Saving Country Music uttryckte saken så här: ”A reawakening of everything brilliant and beautiful about the Countrypolitan era of country music.”

 

Country är en känsla snarare än en geografisk tillhörighet. Det faktum att Zephaniah OHora härrör från New York och inte, säg, någonstans i Tennessee befäster onekligen påståendet ifråga.

 

Att sedan artister med viss geografisk tillhörighet möjligen haft det lättare genom att musiken omgivit dem från första stund styrker bara vilken förståelse för genren ”Zeph” (som han kort och gott kallas) måste ha och vilket arbete han lagt ner för att hitta fram till det oförstörda, klassiska countrysound debutalbumet ”This Highway” fullkomligen dryper av.

 

OHora fostrades i New Hampshire i en strikt religiös familj – något hans ståtliga, bibliska förnamn skvallrar om – och fick en väg in i countryn via The Byrds ”Sweetheart of the Rodeo”. Han lärde sig sedan sjunga genom att envetet studera de främsta inspelningarna med den bäste: Merle Haggard. Hade rentav en tid ett renodlat Hag-coverband. Allt detta ledde i sin tur vidare till Ray Price, Hank Snow, Ernest Tubb och Marty Robbins, för att nämna några andra tungviktare som satt sin prägel på OHoras sång, musik, låtar och hela uppenbarelse. Inte minst har han fått sin scenvana tack vare många, långa nätter bakom mikrofonen på New Yorks enda honky tonk-bar, Skinny Dennis i Brooklyn, där Zeph även knegar som artistbokare.

 

Allt det här hade förstås lätt kunnat mynna ut i en kitschig vintage-pose, men det finns inget som är på låtsas med Zephaniah OHora. Han förvaltar countryns vemod och teman med en villkorslös kärlek värdig mästarna. ”Classic country mastery”, för att återigen citera Saving Country Music.

Köp biljett